käraste, mest älskade och underbaraste

Ja, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva fast jag har så mycket tankar vilket gör att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag har alltid stått mina morföräldrar nära och mina första minnen är när jag var liten och, nästa varje helg, sov över hos dem från fredag till lördag. Då brukade jag alltid få goda mackor på kvällen och sen hade dem gottebord och jag brukade sitta på morfars axlar när han satt i sin fåtölj och kamma hans hår och sätta massa tofsar. Då sa han alltid att lössen sprang vilse för jag gjorde oreda i hans hårbenor :) Åskade det under natten så gick jag alltid in till morfar och kröp ner i hans säng. På lördags morgonen var det alltid samma rutiner och jag var med mormor o morfar hela förmiddagen och efter vi ätit middag kom mamma o pappa o hämtade mig. Det var lika mysigt och kul varje gång.
Sen under hela mitt liv har jag alltid åkt o hälsat på min mormor o morfar. Ätit middag där och fikat. Jag o morfar brukade spela kort och andra spel ihop. Oftast svarte petter eller finns i sjön. Jag har så mycket minnen att jag hade kunnat fylla en hel bok.
Morfar var så go och snäll, saknar honom verkligen jätte mycket och jag kan inte förstå att han är borta, att jag aldrig mer ska få se honom, krama honom, få en puss på klinden av honom. Något som gör mig väldigt ledsen är att han hann aldrig träffa Albin. Jag och Albin skulle in o hälsa på honom i lördags men han dog i fredags, tre dagar efter att Albin fötts :( Jag vill se det som att morfar lever vidare i Albin...hoppas det!
Nu har jag fått skriva av mig lite och jag bjuder på en bild av morfar och Moa på morfars födelsedag, den 29 april, förra året.


Hej morfar: Hoppas du har det bra där du är nu...jag saknar dig ofantligt mycket och älskar dig. Tack så mycket för alla minnen du gett mig. Ha det nu så bra så ses vi en dag igen i framtiden.....