Att hon orkar :(
Jodå, den här damen vi har här hemma...jag har aldrig varit med om ett barn med sådan vilja och som kan vara så bestämd. SUCK!! Att hon orkar...
Moa har alltid varit duktig med säng läggningen och det har ALDRIG varit något problem. Nu har hon ett tag velat ligga på golvet...fine. Gör du det. Sen har hon börjat dem närmaste dagarna att springa upp flera gånger och kalla på mig..."mamma, jag vill...." "Mamma, jag har glömt...." "mamma, jag tänkte att...." Jajajajajaja, ett jädrans springande i den där trappan alltså. men försöker hålla god min för att inte göra en stor sak av det. Men säger ändå till henne att nu räcker det...Suck!!
Idag gick hon upp o la sig kl. 19, som vanligt....inget tjafs eller klydd. Sem börjar hon. Tre gånger är hon på väg ner, bara till att ta upp henne. Hon skulle inte sova, inte vara på sitt rum, hon skulle vara nere..NEJ!
Då var kl. 20.05...när klockan var 21.05 kom jag ner igen. Då hade hon lugnat sig och helt enkelt funnit sig att hon inte fick komma ner och hon låg i sin säng igen. EN TIMME!!! Hallå...att hon orkar :)
Sen kallade hon 2 gånger till innan hon somnade, då var klockan närmare 21,30....så sent har det aldrig blivit. Är det någon mer som har haft det så här?! Jag hoppas ju verkligen att det bara var en engångs sak och att det inte blir en stående rutin.
Det konstiga är att hon gör bara så här när jag är hemma och lägger henne. Är jag iväg och Dennis lägger henne så kallar hon inte ens en gång. Varför? Det är precis som när jag är hemma så måste hon ha koll på mig och kan inte riktigt koppla av (låter ju hemskt) men när jag då är iväg så behöver hon inte ha koll på mig utan kan bara släppa det och sova. Men ändå så är det bara jag som får göra läggningen här hemma.
Ja, det är inte lätt alltid men hon är ju för söt och jag älskar henne av HEEEEELLLLLLAAAAAA mitt hjärta. 
