Det eviga trotset
Ja...det tar aldrig slut och det kommer det nog aldrig att göra i heller. Idag har det varit en del diskussioner också.. Det hör ju till saken att både jag o Moa är lika envisa båda två men JAG vinner alltid :)
Fall 1: Vi är ute och hon ramlar, får hjälp upp och så händer det ett par gånger. Till slut säger jag, för det är en bra bit bort som hon ramlar, att nu får du resa dig själv nästa gång, detta är sista gången jag kommer tillbaka o hjälper dig för hon kan resa sig själv..det vet jag. Nästa gång hon ramlar säger hon mamma hjälpa mig. Nä, du kan själv. Mamma hjälpa mig. Nä, du får resa dig själv annars får du sätta sig i vagnen och åka istället. Då börjar hon skrika. NÄ...mamma komma hit och hjälpa mig. Sen kan vi hålla på så ett bra tag. Ger jag efter en gång så kommer hon bara försöka nästa gång också osv.
Hon ger sig inte så till slut går jag dit och sätter henne i vagnen istället så får hon åka vagn resten av runda. Hon försöker gå av så jag spänner fast henne... Då börjar hon med nästa sak. Hon ska ha sin gosevovve (som är hemma). Jag förklarar att den är hemma, men hon fortsätter, sen är det nästa sak, filten (som också är hemma) förklarar men hon ger sig inte och gnäller och tjatar i stort sett hela rundan.
Hon blir dock tyst sen och vi kan fortsätta rundan i lugn...dock försöker hon med att säga Moa ska gå...och jag svarar Nä, du ska åka vagnen denna rundan.
Fall 2: Hon tappar en sak när vi är ute så säger hon mamma ta upp den. Nä, du får ta upp den själv jag har händerna fulla o kan inte. JO...mamma ta upp den. Nä, du kan själv. NÄ....mamma komma hit och ta upp den. Nä...du får göra det själv. Ta upp den nu så går vi in. Annars så går mamma själv. Så börjar jag gå...hon skriker. Jag stannar..Ja, men ta upp den då så kan vi gå. Nä, mamma ta upp den...Nä, men det gör jag inte. Du kan själv böja dig ner och ta den. NÄ!!! Nu går mamma...så går jag in och lämnar alla sakerna och hon står o skriker...Jag kommer tillbaka och lyfter upp henne och bär henne hemåt och säger att då får saken ligga kvar här ute...hon skriker att hon ska ha sin leksak. Jag sätter ner henne och förklarar för henne att då får hon ta upp den själv annars får den ligga....hon tar upp den och vi kan gå hem :) varför inte bara göra det från början då? Slösa massa energi på sånt här...Suck!!
Fall 3: Moa vill inte äta mat...gnäller och skriker och har sig. När hon är helt omöjlig och gnäller och skriker och har sig så så får hon sätta sig inne på toaletten tills hon lugnat ner sig så får hon komma ut sen. Hon vill sitta där inne själv, för när hon känner att hon spårar ur och är arg så säger hon att hon ska sitta på toaletten :) However....hon sitter där inne och gnäller och kommenderar att hon ska ha en det ena och en det andra och att vi ska ta det till henne. Vi sitter och äter vår mat o förklarar för henne att om hon vill ha nåt så får hon ta det själv. När hon lugnat sig lite vill hon kramas och sitta i mitt knä. Visst får hon det....hon tjatar om att hon ska titta på film men vi förklarar för henne att man får bara titta på film och man äter sin mat...nä, jag vill inte i äta. Nä, då blir det ingen film i heller. Hon försöker ett tag sen tar vi på pyjamas och borstar tänderna hon frågar om filmen igen men vi säger ingen mat, ingen film. Jag vill äta min mat säger hon då...ja, visst får du äta (vi sparade hennes tallrik i kylen) och efter att hon ätit så fick hon se lite film och vi borstade tänderna igen och vid halv 7 blev det sängen utan några protester...
Men som sagt, varför börja och varför vara så envis när hon märker att det inte fungerar. Hon får ju inte som hon vill ändå. Det märks också så tydligt att det gäller att vara konsekvent och hålla fast i vad man säger och göra likadant alla gånger o inte olika från gång till gång. Jag tror att barn blir tryggare i det men trots det så hör det ju till att dem ska hamna i dessa "testperioder" men usch vad tråkigt och jobbigt det är.
Fall 1: Vi är ute och hon ramlar, får hjälp upp och så händer det ett par gånger. Till slut säger jag, för det är en bra bit bort som hon ramlar, att nu får du resa dig själv nästa gång, detta är sista gången jag kommer tillbaka o hjälper dig för hon kan resa sig själv..det vet jag. Nästa gång hon ramlar säger hon mamma hjälpa mig. Nä, du kan själv. Mamma hjälpa mig. Nä, du får resa dig själv annars får du sätta sig i vagnen och åka istället. Då börjar hon skrika. NÄ...mamma komma hit och hjälpa mig. Sen kan vi hålla på så ett bra tag. Ger jag efter en gång så kommer hon bara försöka nästa gång också osv.
Hon ger sig inte så till slut går jag dit och sätter henne i vagnen istället så får hon åka vagn resten av runda. Hon försöker gå av så jag spänner fast henne... Då börjar hon med nästa sak. Hon ska ha sin gosevovve (som är hemma). Jag förklarar att den är hemma, men hon fortsätter, sen är det nästa sak, filten (som också är hemma) förklarar men hon ger sig inte och gnäller och tjatar i stort sett hela rundan.
Hon blir dock tyst sen och vi kan fortsätta rundan i lugn...dock försöker hon med att säga Moa ska gå...och jag svarar Nä, du ska åka vagnen denna rundan.
Fall 2: Hon tappar en sak när vi är ute så säger hon mamma ta upp den. Nä, du får ta upp den själv jag har händerna fulla o kan inte. JO...mamma ta upp den. Nä, du kan själv. NÄ....mamma komma hit och ta upp den. Nä...du får göra det själv. Ta upp den nu så går vi in. Annars så går mamma själv. Så börjar jag gå...hon skriker. Jag stannar..Ja, men ta upp den då så kan vi gå. Nä, mamma ta upp den...Nä, men det gör jag inte. Du kan själv böja dig ner och ta den. NÄ!!! Nu går mamma...så går jag in och lämnar alla sakerna och hon står o skriker...Jag kommer tillbaka och lyfter upp henne och bär henne hemåt och säger att då får saken ligga kvar här ute...hon skriker att hon ska ha sin leksak. Jag sätter ner henne och förklarar för henne att då får hon ta upp den själv annars får den ligga....hon tar upp den och vi kan gå hem :) varför inte bara göra det från början då? Slösa massa energi på sånt här...Suck!!
Fall 3: Moa vill inte äta mat...gnäller och skriker och har sig. När hon är helt omöjlig och gnäller och skriker och har sig så så får hon sätta sig inne på toaletten tills hon lugnat ner sig så får hon komma ut sen. Hon vill sitta där inne själv, för när hon känner att hon spårar ur och är arg så säger hon att hon ska sitta på toaletten :) However....hon sitter där inne och gnäller och kommenderar att hon ska ha en det ena och en det andra och att vi ska ta det till henne. Vi sitter och äter vår mat o förklarar för henne att om hon vill ha nåt så får hon ta det själv. När hon lugnat sig lite vill hon kramas och sitta i mitt knä. Visst får hon det....hon tjatar om att hon ska titta på film men vi förklarar för henne att man får bara titta på film och man äter sin mat...nä, jag vill inte i äta. Nä, då blir det ingen film i heller. Hon försöker ett tag sen tar vi på pyjamas och borstar tänderna hon frågar om filmen igen men vi säger ingen mat, ingen film. Jag vill äta min mat säger hon då...ja, visst får du äta (vi sparade hennes tallrik i kylen) och efter att hon ätit så fick hon se lite film och vi borstade tänderna igen och vid halv 7 blev det sängen utan några protester...
Men som sagt, varför börja och varför vara så envis när hon märker att det inte fungerar. Hon får ju inte som hon vill ändå. Det märks också så tydligt att det gäller att vara konsekvent och hålla fast i vad man säger och göra likadant alla gånger o inte olika från gång till gång. Jag tror att barn blir tryggare i det men trots det så hör det ju till att dem ska hamna i dessa "testperioder" men usch vad tråkigt och jobbigt det är.
Kommentarer
Trackback
