Otillräcklig?!
Hade hon bara stannat i köket så hade jag lämnat henne där och gått ut till dem andra men hon skulle ju springa ut direkt så jag fick hejda henne och säga till henne att lugna ner sig innan hon fick gå ut igen. Då kallar hon på pappa så klart. Jag sa att pappa kommer när du lugnat dig. Ohhh...gisses vad hon höll på och skrek och betedde sig. Till slut lugnade hon sig ju och jag sa att jag skulle hämta pappa...sen tar han ju så klart upp henne. Varför känner man sig otillräcklig och alltid som den onda personen som säger till henne? Varför känns det som att det alltid är jag som tar diskussionerna med henne? Varför känns det som att inget jag gör med Moa är bra?!
Det känns verkligen inte kul och det känns som att man mer eller mindre bråkar hela tiden. Hon testar o testar och testar. Ett annat utbrott var att hon ville lägga ner en smutsig gaffel i lådan och jag sa att den ska först tvättas....då blev hon sur och arg och började likadant. Ligger på golvet och kallar på pappa och säger att pappa ska bära henne. Varför blir hon så?!
Snälla finns det inte någon som kan säga att dem har det likadant så man kan känna sig lite lugnare. Säga att detta är fullt normalt osv för detta är riktigt jobbigt och det tar på alla ens krafter. Jag är så trött/arg/irriterad/ledsen för att hon håller på så här. Vill ju inte att hon ska få hålla på hur hon vill och bete sig hur som helst men jag vill inte i heller vara den onda för henne och att hon ska hata mig. What to do?!
Jag tror inte du behöver vara orolig. Vi har det likadant här hemma, haha men Johan är som du och jag är som Dennis...
Det typiska trotset! Vi hade en period med Ebba som var otroligt jobbig och precis som du kände jag mig också både arg ledsen och maktlös! Trött på att konstant bråka och tjafsa om allt! Jag kan trösta dig med att det kommer i perioder och kommer alltså att bli bättre, men det kan ta allt från en månad till ett halvår och under tiden vara mer eller mindre vissa dagar. Nu fyller ju Ebba tre år i mars och hennes värsta trotsperiod är över. Jag trodde jag skulle bli galen vissa stunder men jag har överlevt ;) Ett tips är att försöka förvilla henne när hon får ett utbrott över en liten grej. Istället för att ta konflikten så försök prata om något annat. Ex åh titta där borta, så går ni bort o tittar på vad som helst i stort sätt. Hitta på någon story, försök prata bort situationen. Det är svårt när man själv redan är irriterad för att dom kanske betett sig illa osv men försök hålla lugnet. Det fungerade många gånger på Ebba och rätt var det va så satt man och läste en bok tillsammans ist tex. Men med det sagt så är det inte lätt! Att få tålamodet prövat ca 15 gånger på en dag det tar på krafterna! Jag har alltid sagt att de första 1,5-2 åren är en dans på rosor, det är sen ens föräldrarskap sätts på prov och man många gånger känner sig som en dålig mamma för att man känner sig otillräcklig många gånger. Ville är nu 8 mån och världens snällaste precis som Ebba var i samma ålder men jag vet vad jag har att vänta om drygt ett år med honom också.... ;) Ja du, det är tufft många gånger med dom små samtidigt som det är helt underbart! Ett annat tips är att ge Moa extra mycket tid och uppmärksamhet eftersom det här med syskon också kan vara svårt för dom att hantera. Men ni vet säkert allt det här redan men jag ville bara dela med mig av min erfarenhet och tankar eftersom vi båda har en flicka och en pojke med nästan samma åldersskillnad! Hoppas trotset går över snart, för det gör det, så mycket kan jag lova :) Kram
