Malmö Halvmaraton 2011
Ja så var det äntligen gjort. Tack o lov!. Vädert var precis lagom, kunde dock blåst lite mindre men annars så var det uppehåll, lite kyligt och ingen sol. Perfekt!! Skorna satt bra och kläderna med...Svarta byxor o röd tröja med lappen 1217 på. I starten stod vi långt fram och kom iväg ganska så fort. Turen var lång och vi började nere i Västra hamnen (bakom ica Maxi) sprang förbi högskolan upp mot centralen, över kanalen och upp på stortorget och genom gågatan en bit. Upp mot konserthuset och vidare till pildammarna och förbi Stadion och hela vägen till Malmö Arena. (så nära har jag aldrig varit) och runt den upp mot Annetorpsvägen och hela vägen ner till havet. sprang längs sibbarp mot ön och sen hela vägen tillbaks till Västra hamnen. Förstår om det verkar rörigt men som ni själv förstår så var det en lång väg att färdas och i stort sett är det en black out för jag kommer egentligen inte ihåg sträckan jag sprungit.
Jag kollade mest ner och längs med spåret stod det människor lite överallt. Jag kollade inte så mycket på omgivningarna. Maria o jag höll ihop i ca 7 km men sen kom min frossa och jag började kallsvettas så då fick jag sakta ner och hon sprang vidare. Det blev tungt och tråkigt att springa "själv". Det fanns så klart många andra där men jag var ändå själv. Jag kämpade på och första milen gick fort. Den sprang jag nog på drygt 50 min. Sen blev det jobbigt och jag fick till o med gå ett par bitar. Det var absolut inte mycket och sammanlagt skulle det kanske bli 700-800 m så de är helt ok. Någonstans mellan 15-17 km blev jag såååå glad och fick massa krafter för där stod söta, lilla, älskade Louise och hejade på mig....Wiieeee.
När jag sen närmade mig mål var det bara att springa. Min kropp sa "orkar inte mer" men flåset och konditionen sa "öka då" men benen ville verkligen inte. Jag var inte ett dugg anfådd utan hade kunnat springa snabbare om det inte var för att benen tvärvägrade. Hahhaa...låter konstigt, jag vet.
När jag väl kom i mål så stod pappa där o väntade på mig. Jag blev riktigt glad och sen kom Louise och Daniel också dit....känns så underbart kul o skönt att känna sånt stöd. Tusen tack!!!
Dennis o Maria var redan inne...så klart.
Min tid blev 2.00.49 så jag klarade inte mitt mål på 2 timmar men jag är ändå väldigt nöjd med min insats och det var ju inte så mycket över 2 timmar. Min plats blev 280 av 627 i motionsklassen för kvinnor så jag var i alla fall bättre än hälften :) Alltid nåt.
Idag känner man sig mer eller mindre mörbultad och benen värker nåt så in i...har även blåsor på mina tår och jag går som om jag var runt 90 år. Det avskräcker dock inte mig utan tvärtom...jag ska springa fler lopp och jag ska redan efter semestern börja träna löpning igen. Jag har ju en tid att klå och jag vet att där finns stora marginaler för en bättre tid...så det är bara till att snöra på och bege sig ut i spåret igen.
Jag kollade mest ner och längs med spåret stod det människor lite överallt. Jag kollade inte så mycket på omgivningarna. Maria o jag höll ihop i ca 7 km men sen kom min frossa och jag började kallsvettas så då fick jag sakta ner och hon sprang vidare. Det blev tungt och tråkigt att springa "själv". Det fanns så klart många andra där men jag var ändå själv. Jag kämpade på och första milen gick fort. Den sprang jag nog på drygt 50 min. Sen blev det jobbigt och jag fick till o med gå ett par bitar. Det var absolut inte mycket och sammanlagt skulle det kanske bli 700-800 m så de är helt ok. Någonstans mellan 15-17 km blev jag såååå glad och fick massa krafter för där stod söta, lilla, älskade Louise och hejade på mig....Wiieeee.
När jag sen närmade mig mål var det bara att springa. Min kropp sa "orkar inte mer" men flåset och konditionen sa "öka då" men benen ville verkligen inte. Jag var inte ett dugg anfådd utan hade kunnat springa snabbare om det inte var för att benen tvärvägrade. Hahhaa...låter konstigt, jag vet.
När jag väl kom i mål så stod pappa där o väntade på mig. Jag blev riktigt glad och sen kom Louise och Daniel också dit....känns så underbart kul o skönt att känna sånt stöd. Tusen tack!!!
Dennis o Maria var redan inne...så klart.
Min tid blev 2.00.49 så jag klarade inte mitt mål på 2 timmar men jag är ändå väldigt nöjd med min insats och det var ju inte så mycket över 2 timmar. Min plats blev 280 av 627 i motionsklassen för kvinnor så jag var i alla fall bättre än hälften :) Alltid nåt.
Idag känner man sig mer eller mindre mörbultad och benen värker nåt så in i...har även blåsor på mina tår och jag går som om jag var runt 90 år. Det avskräcker dock inte mig utan tvärtom...jag ska springa fler lopp och jag ska redan efter semestern börja träna löpning igen. Jag har ju en tid att klå och jag vet att där finns stora marginaler för en bättre tid...så det är bara till att snöra på och bege sig ut i spåret igen.
Kommentarer
Trackback
