käraste, mest älskade och underbaraste

Igår var det en som frågade mig hur jag klarade av att Moa blev ledsen när jag lämnade henne. För igår var det första gången för henne som hennes dotter blev ledsen när hon blev lämnad. Jag svarade att till slut blev man van vid det och jag visste när jag gick där ifrån att Moa hade det jätte roligt. Fråm Moas del var det bara lite gnäll nu på slutet, mest bara för att hon skulle gnälla. Men.....
Idag blev Moa jätte ledsen och ville absolut inte gå över till någon av fröknarna, när hon väl kom över så skrek hon: mmmaaaammmmmmmmaaaaa!!!! och sträckte sina armar efter mig, sen sprang hon mot grinden och skrek mamma. Då skar det i mig. Usch, snyft...det kom trårar :( Inte så hon såg det så klart, men för mig själv när jag gick hemmåt. Så typiskt bara för att jag svarade henne så igår. Men så här har inte Moa blivit på länge, så det blev nytt igen för mig.
Jag måste intala mig själv att hon blir glad fort och att hon har det super roligt där. Nu ska jag ta tag i trasan, dammsugaren och moppen och hinna köra över huset innan det blir träning med Dennis. Idag kettle bells, woho!!!!! Så här glad var Moa på vägen till dagis i alla fall :)